En berg och dalbana
Jag klarade det, en arbetsvecka är avklarad och det har känts helt okej.
Jag har tagit en dag i taget och det har funnits kvällar, då jag trott att jag ska braka. Men det har jag inte gjort. Det känns skönt.
Livet blir lätt en bergodalbana, med snabba upp och nedgångar. Framförallt när man är förälder till ett barn med npf. Jag vågar faktiskt säga det, för jag är förälder till både och. Jag vet skillnaden. Det gäller att vara stabil, så man kan åka med
när tåget går. Denna vecka har jag lyckats bra och sträcker på mig. Även om mitt hjärta i bland går i tusen bitar. Vi har hittat en lösning, med hjälp av en annan person, som gör att vi får en stund med våra flickor då & då. Om man öppnar
upp, ber om hjälp, så kan det ske en förändring.
Idag är det lördag, älskade lördagar. Men här är det inte vilken lördag som helst, utan mannen i husets födelsedag! Jag tror barnen tycker det är roligare att han fyller, än vad han tycker själv. 😜
Han fick sång, pepparkakor & chokladmjölk. En tradition i vår familj.
Laddar för tidsomställningen i morgon.. jäsp, vet hur påverkad jag blir av den där timman.
Men visst ser man fram emot ljusa kvällar och en vår som kanske kan tänkas komma snart...
Och så är det ju påsk snart! Kort vecka! Finns mycket att fira i livet 🐥🎉 !