Än så länge står jag
Tack! Jag har så många kloka och fina läsare och mitt hjärta svämmar över av alla fina kommentarer.
Det har gått en hel dag och det känns lite bättre. Jag är trött men trycket över bröstet har lättat lite. Helt ärligt är jag just nu trött på att vara stark och jag ser inget slut. Men jag tar tillvara på de kloka ord ni ger mig. Jag ska försöka
ta en dag i taget, till och med en timma i taget. Jag ska gråta när det blir övermäktigt och verkligen försöka släppa på kraven. Kraven över det perfekta livet. Det är okej att det är lite rörigt. Jag ska också lära mig att samla energi i de goda
stunderna. Som igår.
Sonen lekte med kompis och jag sladdade snabbt (i denlagliga hastigheten såklart) till fritids för att hämta upp denna goding. Tog tillfället i akt att få helt egentid med denna sköna böna. Det var inte igår ska jag säga.
Det blev en lång fika med härliga samtal om livet. En runda på stan med mycket tjejsnack och skratt! När man inte är van vid sådana tillfällen uppskattar man det extra.
Idag ska jag och sonen måla om hans rum. Det får bli på hans sätt och jag samlar en massa energi för att klara av det. Han är bestämd och det är hans saker. Här rör man inget utan tillåtelse. Kanske är ni en del som känner igen det. Det var det som gick
fel häromdagen. Jag hade börjat förbereda, för att underlätta och det skulle jag aldrig ha gjort. Nu har jag lärt mig.
Sen är det äntligen dags! Premiär för mannens musikal All Shook Up! Idag ska jag se på det som han och stora dottern kämpat med under några månader och jag vet att jag kommer vara stolt så hjärtat svämmar över!
Foto: Amanda Sigfridsson
Återigen tack!
Njut av lördagen! ❤️