Den där egentiden

Har inget svar till dig men skickar bamsekramar till er <3
Hej Du är en klok mamma och kvinna. Gör ingen greja av det där.. misslyckas han att sova borta så låt honom komma hem igen men på morgonen gärna i pyjamas åker ni dit igen och han kan fortsätta leka så länge som det var tänkt. Låt honom sova hos en kompis i kompisens rum med mamma och pappa i soffan första gången, ni ses på morgonen (viktigt) ni går hem och han är kvar och leker en stund Det stärker honom när det funkar låt honom prova att han sover där själv men ingen press ingen stress. Det måste komma av sig själv. Undvik telefonsamtal på kvällen för att säga godnatt. Lycka till
Vet precis hur det är då vår Sander är precis likadan. Hans trygghet är hans hus , hans rum hans älskade soffa han legat på det senaste halvåret (vi föräldrar bytte sovrum). Han fixar inte att vara utan oss & fixar inte heller att sova över längre ..
Gick innan för ngt år sedan men ej längre .
Ja vad gör man ?? Hur ska man kunna lämna för att kunna göra ngt ”tillsammans bara vi två ”?? Tipsa mig gärna om du kommer på ngt knep 😉. Kram Lovisa
Vet precis hur det är då vår Sander är precis likadan. Hans trygghet är hans hus , hans rum hans älskade soffa han legat på det senaste halvåret (vi föräldrar bytte sovrum). Han fixar inte att vara utan oss & fixar inte heller att sova över längre ..
Gick innan för ngt år sedan men ej längre .
Ja vad gör man ?? Hur ska man kunna lämna för att kunna göra ngt ”tillsammans bara vi två ”?? Tipsa mig gärna om du kommer på ngt knep 😉. Kram Lovisa
Våra barn hade inga problem med att sova borta men så vände det, helt plötsligt så ville de komma hem mitt i natten. Nu har det vänt igen och de sover borta. Mitt råd är att låt honom få sova borta, ge honom möjligheten att få komma hem även om det är mitt i natten. En dag så kommer han säkert att känna sig tryyg nog att stanna. Efter ett tag kanske ni kan prova åka iväg men inte för långt bort så att ni kan köra hem om det skulle behövas. Ensamtid behöver vi alla, prova med att ta den ensamtiden hemma i början och försök att njuta av att bara vara själva hemma. Hoppas att det löser sig för er!
Jag är ensamstående pappa till ett barn med autism. Vi bor i en riktigt usel skånsk kommun så min dotter har inte gått i skolan på ett par år. Egentid vet jag knappt vad det är.
Jag har inga råd att ge, jag kan bara säga att det är så här det ser ut eller ibland ännu värre.
Vi har låtit barnvakten komma hem till oss och det funkar perfekt. Då är barnen/barnet i hemmiljö och i sin egen säng. Det har funkat super!
Vi har låtit barnvakten komma hem till oss och det funkar perfekt. Då är barnen/barnet i hemmiljö och i sin egen säng. Det har funkat super!
Har en 12 åring med liknande problematik. Fram till för 4 år sedan var det bästa hon visste att sova hos farmor, längtade dit varje helg. Så helt plötsligt var det tvärstopp. Gråter och skriker och har ångest om vi bara ens ger förslag, trots att 3 småsyskon finns med. hon får såklart vara hemma med oss, men vet också att egentid är så viktigt som par när det är tufft runt omkring. Vi har löst det så att någon gång om året så kommer farmor hem till oss och bor en natt eller två. Nu är dottern snart 12 och det går bättre. Hon vet att hon får ringa god natt och vi har resonerat att det är okej att inte kunna sova den natten vi är borta. Man kan se på film osv, men hon har somnat. Stort lycka till