Stunder av frid

Publicerat: 2017-12-15 Kl: 22:16:50 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer

Ögonen går i kors och jag borde sova, men det är ju så skönt att få en liten stund alldeles för sig själv när barnen har lagt sig. 

Snyggaste pyjamasen i stan har jag.
Stopp! Bromsa! Jag vill njuta. Njuta av dofterna av jul, ljuslyktorna vackra sken, julmusiken strömmande ur högtalarna och skenet från ljusstakarna i fönstret. Men december går alltid så fort och i år har jag bara fått fram två tomtar. Två stora i och för sig. Och granen är klädd. Vi har faktiskt bakat lussekatter och druckit glögg, så visst har vi njutit. Det gäller att fånga de små stunderna när allt annat rusar på. 
(null)

I år har jag gått helt bananas! Granen brukar vara helig för mig, ingen annan än jag klär den. Den hårda mamman. Barnen har fått klä sina i deras rum. Men barnen vill inte längre ha sina egna granar längre. Så jag tog ett djupt andetag och berättade att de givetvis fick klä vår gran. Så fin den blev, eller hur!? Hemligheten är ju att jag inte tog fram allt granpynt jag äger 😜 win-win så att säga. 

(null)

I morgon drar vi vidare på julturnén. Helsingborg (Luciagala) för hela familjen. En vecka kvar till jul, sedan ska vi gå i pyjamas och knapra praliner i två veckor. 
Jag i min pingvinpyjamas, så gött det ska bli. 
Njut av helgen ♥️

En liten rocker

Publicerat: 2017-12-11 Kl: 22:23:34 | I kategori: Allmänt | 2 kommentarer

Under två helger har Emils krogshow Ages of Rock gått på Södra Kasern i Kristianstad för fulls hus. Och där har jag hängt bakom kulisserna, då det skulle levereras en lite rocker varje showtillfälle. 🤘🏼

(null)

Alltså, hur söt får man lov att vara med peruk, skägg och mustasch? Älvin, vår älskade virvelvind. Han kämpar med sin koncentration, sina myror 🐜i brallan och att hitta sin plats i denna fyrkantiga värld. Men är det något han är grym på, är det att roa och charma en publik! 🔥 
(null)

Från en nervös liten Lonny inför premiären (mest för att om folk skulle vara onyktra) till en självsäker Lill-Lonny på sista föreställningen. Trots att hans medverkan endast varade i någon minut på scenen, så har han växt minst en meter i självkänsla, ni vet den där känslan när man ror något i hamn! 👊🏻👊🏻- stolt mamma! 
Wooooaaa

Publikapplåder på premiären. De andra föreställningarna åkte vi hem långt innan det var slut. 😴

Snart dags. Väntan bakom scenen.

Far och son på scenen. Grymma Freddan (Lonny) skapade magi på scenen även denna gång.

Tvillingsyrran var såklart på plats och stöttade brorsan ♥️ På premiären även storasyster såklart.
Ett stor eloge till ALLA rockers på scenen! Vilken succé! 
🤘🏼🔥🤘🏼

Tv, konserter och styling

Publicerat: 2017-11-01 Kl: 08:48:12 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer

(null)

Nu börjar takten öka och det närmar sig många roliga saker i vinter. Bl.a. har vi fått den äran att sjunga in julen första advent i tv. Nämligen i Bingolotto, något som ska bli så roligt. Det var många år sedan jag sjöng i tv (gaygalan sist tror jag) och det känns både roligt & pirrigt. 

Igår stack jag till Åhus och träffade denna fantastiska kvinna, ni ser på fotot. 🔝
Med hjälp av Susanne (Lindfors fashion agency) och stylist har vi plockat fram snygga kläder från Denim Hunter, som är jag. Vi hittade även kläder, som jag kan ha på alla julens konserter. 
Dessa kläder och smycken från Cronerts Guld kommer bli toppen ✨
(null)

Du som bor i Skaraborg, har väl inte missat vår tävling? Fram till den 5 nov kan du vinna 2 st biljetter till vår konsert i Karlsborg den 26 nov. 
Klicka här för att komma till tävlingen. 

I Karlborg är det nu klart att vi gästas av fantastiska Kyrkofalla kyrkokör. 
I Kristianstad gästas vi av lika fantastiska Körette. Ett gäng vi jobbat mycket med. 

Nu längtar jag ♥️ 
(null)



Privacy time- hurra!

Publicerat: 2017-10-22 Kl: 21:25:50 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer

(null)

Den här mamman (läs jag) känner sig lugn och härlig för en stund. För hon har varit på bio. Ingen barnfilm, utan en romantisk komedi. Det var längesedan jag hade egentid. Jag vet att det är känsligt det där ordet, egentid. Vi har fött våra barn för att ta hand om dem. Och det gör jag. Alla andra minuter, som jag inte är på arbetet. Eller faktiskt,  även när jag är där. Så den här stunden i biomörkret var jag värd.
Det var en härlig feelgoodfilm, som passade mig perfekt just nu. Bort med tankarna på oroligheter, läxor, tonårsproblem, syskonbråk och bara få vara Zara. 
För att sedan vara lycklig  över att få köra hem precis till allt det där som jag nyss radade upp. Min familj ❤️


Du härliga slapparlördag

Publicerat: 2017-10-14 Kl: 11:38:59 | I kategori: Zara skriver | 3 kommentarer

Jag njuter, för lediga lördags är så värdefulla. 

Att gå och lägga sig en fredagkväll med vetskapen om att man har en ledig lördag är fantastiskt! I så många år har jag jobbat inom handeln och släpat mig upp om lördagarna och jag avskydde det. Att jobba lördagar alltså. Jag ville vara hemma med mina barn, som var lediga och höra signaturmelodin från Melodikrysset. Precis så, som när jag själv var barn. Så jag vet hur man uppskattar en ledig lördag. 


De senaste helgerna har jag sjungit, vilket jag älskar. Oftast har jag familjen med mig, vilket är toppen. Jobb, men vi får vara tillsammans. Men med 100% arbete i veckan, behöver man då & då en ledig helg, precis som denna. Jag njuter, går runt i morgonrock alldeles för länge, slänger i en tvätt i maskinen, snackar med barnen och bara är. Laddar batterierna för allt spännande, som snart drar igång. 

Rep inför julens alla spelningar. Det ska bli så  roligt! Teatern är näst intill slutsåld. Vi ska besöka Karlsborg, Karlskrona, Helsingborg. Delar av familjen ska även till Västerstads kyrka, vilket ska bli ett kärt återseende. Det blir även ett väldigt roligt framträdande, som jag snart kan berätta mer om. 

Foto: Amanda Sigfridsson

Biljetter till våra konserter hittar ni hos nortic.se 

Även på turistbyrån på respektive ort.

Vi ses! 
Njut av lördagen. 

Ont, det gör ont

Publicerat: 2017-09-16 Kl: 09:49:01 | I kategori: Allmänt | 2 kommentarer

Jag var inte beredd på hur ont det gör.

Vi har gått igenom vakna nätter, feber, vattkoppor, blöjbyten och allt det andra som hör småbarnsåren till. Och vi överlevde. Trodde att vi klarat av den mest kritiska tiden som föräldrar. 


Då kunde jag aldrig förställa mig hur ont det skulle göra när våra lite större barn inte mår bra. När de börjar fundera över livets större frågor och stunder när saker i livet fungerar mindre bra. När allt blir en kamp. Jag kunde aldrig föreställa mig hur oro för mitt barn kunde äta upp mig bit för bit. Tänk när vi måste lägga till hjärtesorg på listan också. 

Som förälder önskar man sina barn allt det bästa och vissa motgångar är bra och vi lär oss. Men det finns motgångar man önskar att de aldrig behövt uppleva. 

Jag antar att när vi kommit över detta stadie, kommer det nya utmaningar i livet som förälder. 

För mina barn går jag genom eld & vatten. 

Tonårsmamma

Publicerat: 2017-09-01 Kl: 21:03:45 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer

7:07 den 1 sep 2004 kom hon till världen, vår första dotter. 

Några månader gammal.

Jag fick världens vackraste dotter i min famn och hade aldrig tidigare blivit så förälskad i någon, som jag blev i Ängla. (Givetvis upplevde jag samma när Vilda & Älvin föddes)

Idag blir Ängla 13 år. Tonåring. Och även om hon varit pubertal under en lång tid, har kloka mogna värderingar och ser mer ut som 15, kan jag inte förstå att jag nu är tonårsmamma. 
Vad hände? Var jag inte precis själv tonåring och var inte Ängla precis liten? 😜 


Foto: Kristianstadsbladet
Ängla har alltid varit en teaterapa. Foto: Mia Widerlindh

I dag blev hon firad med sång, varm chokladmjölk och pepparkakor (tradition) på morgonen. Men sedan har vi inte sett röken av henne. Vännerna har kidnappat henne för mys och sleepover. På söndag tar vi igen det med restaurangbesök. Då är det vär tur att fira henne. ❤️

Ängla med sina vänner Ida & Thindra.

Låt mig presentera...

Publicerat: 2017-08-30 Kl: 20:33:59 | I kategori: Allmänt | 3 kommentarer

....Greta.  Ja, det ska få bli hennes namn. 

Jag kan ingenting om bilar, då menar jag ingenting. Inte min man heller, tyvärr. Vi kan se om de är snygga och känna om de är sköna att köra. Inte mer än så. Så jag bad en vän om hjälp att hitta en bil.


Gick in på en bilfirma på lunchen för att kolla på ett av tipsen och kom ut med en annan. Så  typiskt mig, handla en bil lite snabbt på lunchen 😜. 
Nej då, så illa var det inte, men jag fick ta hem den och prova till nästa dag. (Herregud så svettig jag blev av hela situationen)
Väl hemma blev det klämma, känna och syna med hjälp av min vän. Räkna och fundera. Men jag var ju resan såld på henne. Hon var liksom redan min. Så idag stegade jag in på bilfirman igen, försökte pruta lite och klaga på några skönhetsfel. Sedan var hon min. Eller, jag ska få henne senast fredag. Först ska de fixa till skönhetsfläckarna jag önskade. 

Varför Greta? Jo, för jag känner att vi gillar varandra bilen och jag, att vi klickade. För att vi kommer spendera mycket tid ihop och ha fantastiskt skoj. Precis som jag hade med min älskade farmor Greta. Hon, som tog körkort när hon var 50 år och propsade på att jag skulle ta mitt. Det gjorde jag 31 år gammal, men det fick hon tyvärr aldrig uppleva. Självklart ska min svarta lilla racer heta Greta! ❤️

Bilen, den ska bara fungera

Publicerat: 2017-08-29 Kl: 06:58:43 | I kategori: Allmänt | 2 kommentarer

Så sitter jag här på bussen, en tidig tisdagsmorgon. 

Det är en ganska fin tisdagsmorgon, då solen försöker ta sig igenom morgondimman. Men i min kropp gnager en stressad känsla. Bilen min vill inte mer. Det var ju inte så att bilen sa till för någon vecka sedan att den skulle lägga ner just nu. Så här sitter jag på bussen på väg till jobbet. Inget fel med buss, men det kräver att jag går upp mycket tidigare och inte kommer hem lika fort när jag slutat.

Ohållbart i längden tyvärr. För bara några år sedan hade jag inget annat val, men tänk så snabbt man vänjer sig. Jag tog mitt körkort först 2013, så visst "klarade" jag mig länge tillsammans med kollektivtrafiken. Men vi är liksom färdiga med varandra så här till vardags. 

Nu pågår jakten på en ny bil. En liten fin bil, som aldrig ska strula, utan bara rulla så länge jag vill ha den 😜. Helst ska jag hitta den idag. 

En trött Zara på bussen.

Rakt in i vardagen

Publicerat: 2017-08-24 Kl: 21:31:50 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer

Pang! Som en käftsmäll in i vardagen igen. 

Från (näst intill) slappläge (har ju sångjobbat en del i sommar) till full fokus i vardagen. Klockan som ringer tidigt, barn som ska iväg, jag som ska iväg och aktiviteter till höger och vänster. Men den där vardagen har ju en viss charm alltså. Även om det är gött att inte ställa klockan, så är det rätt skönt att ha lite tider att passa i alla fall. Även om det kan bli liiiite för mycket av den varan vissa dagar.


I tisdags körde vi omlott kan man säga. Emil körde in till stan för att lämna V på dans. Hem igen. Då hade jag hunnit hem och lagat mat, som jag snabbt stoppat i mig. När Emil kom hem, satte jag mig nämligen i bilen för att köra in Ä på dans och ta V med mig hem. Då passade Emil på att äta. För när jag kom hem med V igen, körde han in för att hämta Ä. Ja du hör ju, låter ju inte klokt. Tur att det bara är en dag i veckan det är så. 

Annars rullar det på rätt bra tycker jag. Älskar att gå till mitt jobb, men tycker det är lika skönt att komma hem. 

Ständig renovering

Publicerat: 2017-08-17 Kl: 20:57:16 | I kategori: Allmänt | 2 kommentarer

Vi bor i ett skelskifteshus, som vi renoverar, renoverar och renoverar. 

En punchveranda på gång.

Som jag skrev när jag målade om Änglas rum, så var inte hennes rum prio ett. Mycket eftersom det inte är allt för längesedan det gjordes och dels för att vi har ganska mycket annat att renovera. Renoveringen är det mannen i huset som står för. Duktig är han. 


Men när man är under ständig renovering blir man liksom själaglad för det "lilla". Som att tex få fönsterbrädor. Vackra vita som jag fått ställa fina blommor på. Det är lycka må ni tro. Nu är dessa blommor där provisoriskt, för när hela punchverandan är klar, ska den inredas i detalj. Jag älskar det! 

Vår blivande "hall".

Det mesta av renoveringen gör vi (mannen) själva. Men när vi i våras gjorde om badrummet, anlitade vi hantverkare. Att gå från ett ganska trist och muggigt badrum till ett fantastiskt badrum är rena drömmen. Jag blir lycklig varje gång jag går in i det.


Nu har vi bara lite av fasaden kvar, verandan, balkongen, matrummet, hallen och allrummet kvar. Sedan vill vi nog göra köket också 😜.
Blir man någonsin klar?  

Bakom den vackra dörren gömmer sig min "nya" tvättstuga, som också gör mig lycklig.

Från den ena till det andra. Nu är lillkillen på g igen. Ett nytt drömprojekt, som han pratat lääääänge om. Vad tror ni han ska hitta på med cykelvagnen? 

När vardagen kickar in

Publicerat: 2017-08-16 Kl: 22:10:22 | I kategori: Allmänt | 2 kommentarer

Vakna, jobba, middag, aktiviter, sova, vakna, jobba. 

Då var man igång med vardagen igen. Upp i ottan, iväg till jobbet, hem, laga mat, barn till aktiviteter, kvällsmat, läggning och sedan i säng själv. Livet helt enkelt. 


 För ett år sedan klev jag in på skolan jag nu arbetar på. Jag hade inte varit i skolans värld på över (minst) tio år (är jag verkligen så gammal?) och jag var spänd av förväntan. Jag är så glad över att även detta läsår fått kliva in i samma skola. Möta alla barnen och kollegorna, det är en fantastisk del av livet. Lika mycket som jag tycker om att sjunga, tycker jag om att möta barnen och kollegorna varje vardag. 

Jag har nästan alltid haft ett "vanligt" jobb vid sidan av sången. Även under den mest hektiska tiden med Sarek. När jag var med i Mello 2003 jobbade jag i en skola och stod i studion på kvällen och natten. Visst, då var jag 20 år, det är jag ju inte idag. 😜 Stundtals nu, 15 år senare och med tre barn, kan det givetvis blir lite tufft. När det är 100% i skolan och 100% sång. Det gäller att hitta en bra balans och oftast gör jag det. 
Nu är det en liten paus för musiken, men hösten bjuder på lite sångjobb och snart är det ju jul igen 😊. 

Jag ser fram emot läsåret 2017/2018 och min uppgift på skolan. Det är något jag verkligen brinner för och tycker är mycket spännande, utvecklande och roligt. 


Jobbångest, nej faktiskt inte

Publicerat: 2017-08-13 Kl: 21:31:47 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer

Så var den dagen här, sista semesterdagen. 

Känner ingen jobbångest, tvärtom. Tycker det ska bli roligt att dra igång igen. Få fasta rutiner, träffa kollegor & barn. 


Men visst har jag njutit extra mycket idag av lediga timmar. Barnen har badat en sväng, jag har suttit i solen mellan tvätt och städ. För det är skönt att komma i ordning lite innan jobbet drar igång. 

---------------------------------------------------

I går gav jag efter. Tonåringen har länge klagat på sin fondtapet i rummet. En snygg grå/vit/svart tapet med broadwaytema (det är ju ändå Broadway hon satsar på lixom, hur kan en sådan tapet va fel? 😜). Det var för mörkt, inte modernt osv. Vi har en del annat att stå i vad gäller huset om man säger så och  hennes rum är inte prio. 

Men så började jag vekna lite för ett tag sedan och sa okej! -Jag målar på tapeten om det går och det får bli en födelsedagspresent, hon blir tonåring om 2 v. 
I går kväll baxade vi in oss i Änglas rum jag och barnen. De dansade och sjöng, jag målade och Ängla assisterade. En mysig stund faktiskt och resultatet blev helt klart godkänd för att vara en snabbfix. Tonåringen är superlycklig. Tur det!

Alla hans projekt

Publicerat: 2017-08-12 Kl: 22:17:00 | I kategori: Allmänt | 4 kommentarer

Här pågår det alltid ett eller flera projekt. 

Det kan vara allt från att bygga en vallgrav runt lekstugan, bygga en trädkoja, bygga en minihusvagn, en musiksal, legoby eller som nu, ett nöjesfält mitt i matrummet. 


Där har det byggts upp en station där man ska kasta boll på burkar och flaskor. 20 kronor kastet. Om jag vill ha det där? Nja, vad tror du? 😜 
Här har det rasslat av burkar fleratalet gånger, så man trott att hjärtat ska hoppa ut ur munnen. Går det att stoppa dessa projekt?Nej, ibland går det att vilseleda. Man får helt enkelt vänta ut det och vara lycklig över de gånger projekten hamnar i hans eget rum. Så blev det dock inte denna gången. 

Om han är smart? Japp. Han har lyckats tjäna några kronor på sina syrror idag, som gärna ville kasta boll. Om syrrorna var lyckliga? Japp, de gick därifrån med ett fint pris båda två. Mamman har minsann också fått köpa sig ett kast, men det blev ingen vinst. 
Min vinst kommer när jag får tillbaka mitt matrum. 

Har jag en kreativ son, japp! 

En massa moln, så långt ögat når

Publicerat: 2017-08-07 Kl: 21:17:46 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer

Inte en dröppe fölk (västgötska), på flera dar. 

Kollade väderleken på tv 4 igår kväll. Stora solar ☀️☀️☀️. Glad i hågen blev jag när jag slog upp mina blå i morse och solen letade sig in mellan persiennerna. 


Kaffet kokades, bullarna plockades fram från mammas frys och vi stack till stranden. Härliga Vätternstranden. Där var vi rätt ensamma om man säger så. Några småbarnsföräldrar stod vid lekplatsen fullt påklädda. Men stranden, den var tom. Har folk gett upp sommaren? Är det bara jag som tar varje chans till en strimma sol? 😜🤣

Barnen var i alla fall glada. Lekte vid bryggan, byggde kakor, såg till att en flytbräda gled ut i horisonten, fikade, fångade musslor och badade i det ca 17 gradiga vattnet. Och jag fick i alla fall sitta en timma i bikini innan molnen började dominera. Härligt, för i morgon ska det visst regna igen. 

Inga badkrukor de där två.
Flytbrädan som överlevde en dag på stranden med oss.

En liten förklaring

Publicerat: 2017-08-02 Kl: 09:04:27 | I kategori: Zara skriver | 6 kommentarer

Det där med sociala medier, privat eller inte privat? 

Jag har Facebook, en privat och en musikersida. Fast från början godkände jag alla på den privata sidan, så den är inte så privat. Alla får vara med liksom. Jag delar saker på Facebook därefter. 


Jag har bloggen, ett ställe där man kan följa mig om man finner det intressant. Där delar jag med mig ganska mycket men såklart inte allt. Lite intregritet har jag 😊. Men man får en inblick i mitt liv, vad jag känner, tänker och står för. Framförallt kan man följa vad som händer med vår musik. Den är öppen för alla. 

Så till Instagram. Det skaffade jag för att kunna dela allt (utan att tänka) med min familj, nära vänner och släkt. Jag tänkte hålla den strikt privat, eftersom jag kände mig begränsad på Facebook. Men så har det kommit förfrågningar där jag känt att det är svårt att säga nej, men som samtidigt inte var någon av de allra närmaste eller som finns i vårt vardagliga liv. 

Idag bestämde jag mig för att återigen ta mitt privata instagramtkonto till mitt. Där jag har endast mina vänner, familj, släkt och personer i mitt och barnens vardag. Min mening är inte att trampa någon på tårna, men jag vill ha kontroll över mitt och barnens privatliv. Allt känns inte okej att dela med alla, det tror jag de flesta förstår. Jag känner ändå att det finns många andra ställen där jag delar med mig, om man tycker det är intressant som sagt. 

Jag har jag även ett öppet Instagram där jag heter zaraksigfridsson. Där är alla välkomna att följa mig, mer än gärna ❤️. 

Jag vill även påpeka att jag absolut inte sätter mig själv på en piedestal eller har tusentals följare. Verkligen inte. Men jag vill ge en förklaring till dig, som väntar på mitt godkännande. Inte bara köra över och råka trampa på någons tå. Ni alla, som följer mig, gillar, delar och kommenterar betyder mycket för mig! ❤️





Bland det trökigaste jag vet

Publicerat: 2017-08-01 Kl: 20:23:32 | I kategori: Allmänt | 2 kommentarer

Sol, tant och trök. 

I morgon ska jag ut och resa. Stockholm är slutdestinationen. Men vet du, jag avskyr att packa och jag avskyr att packa upp (men det har jag lärt mig att göra direkt, annars blir det aldrig gjort). Jag vet inte vad som händer med mig, men kroppen bara skriker nej, gör det sen. Det slutar nästan alltid med att jag står där packandes i natten. 
Det kan ju tyckas lätt att packa för två dagar, men packa är aldrig lätt. Jag tar alltid med mig för mycket, för tänk om jag inte alls känner för det där plagget sen. Nu ska jag dessutom stå på scenen och ska dessutom matcha kläderna med min kollega. Ja ni förstår ju problemet😜
Jag har funderat på om mitt motstånd till att packa beror på att jag under många år bodde i kappsäck, när vi turnerade. Att man aldrig hann packa upp innan man skulle iväg igen. Att det nästan alltid stod en väska framme. Kanske? Nu är i alla fall väskan packad och jag kan andas ut. Eller? 

Nej då förstår du, då vaknar tanten i mig. Tanten som ska ut och resa. Hon som undrar om hon verkligen har allt med sig, har koll på biljetterna osv. Den här tanten är van att resa och sådan skulle hon aldrig bli. Hon har nämligen att brås på. Det är ju bara att kliva på tåget, blir det fel så skulle väl det lösa sig. Nej, den här tanten som bosatt sig i min kropp, kollar på biljetten stup i kvarten. Hon kollar vagn, stol, tider och byten. Så fort telefonen åkt ner i väskan måste hon ta upp den igen för att dubbelkolla biljetten. Okej, nu överdriver jag liiite. Men helt ärligt, jag fattar inte hur det kunde bli så här? 
När jag var på Johan Glans på Arenan i Kristianstad skrattade jag åt mig själv, när jag för hundrafemtioelfte gången tittade vart vi skulle sitta och vart vi skulle gå in. Det kanske är något med biljetter jag fått dille på och inte själva resandet? Nåväl, när vi äntligen satt oss ner på rätt plats, skrattat lite åt min mani och jag kunde pusta ut, då kom en kille och sa att jag satt på hans plats! Men han gick igen och kom inte tillbaka. Det var kanske ganska bra ändå att jag dubbel, förlåt, trippelkollat min rad och mitt nummer 🤣. Han hade i alla fall inte gjort det. 

Måste avsluta med att säga hur lycklig jag är över att solen gjorde sig synlig i Kristianstad idag! Hurra! Sol & bad hela dagen! Nu kan jag somna lycklig! 

☀️☀️☀️

Vill ha mer

Publicerat: 2017-07-30 Kl: 09:02:17 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer

Det finns mycket att vara tacksam över, men jag vill ha mer.

Jag är tacksam över att bo i ett land, där man har rätt till semester. Jag är tacksam över att få spendera några veckor med min familj varje sommar. Jag är tacksam att jag kan ta dagen som den kommer. Tro mig det är jag. 


Men just nu vill jag ha mer! Juli är snart över och sommaren har inte ens börjat. Jag känner mig snuvad på sommaren. Dagar med fint väder, då livet känns så där extra pirrigt och lätt. Jag vill kunna ha tunna klänningar och sommarhatt. Inte jeans och gympaskor, det har jag alla andra dagar på året. Jag vill att barnen ska få leka länge ute i trädgården i ljummen sommarkväll, känna lycka över friheten sommarlovet ger. Ja, jag vill faktiskt ha mer av den varan. 

Hälsn. en idag lite sommarbitter Zara, som vaknar upp till ytterligare en dag med regn, men som snart är glad igen. 

Tur att vi fick en vecka i Grekland innan sommarlovet. Det är jag tacksam för 🙏🏻☀️

Hårfint

Publicerat: 2017-07-29 Kl: 22:43:59 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer

Du vet känslan, när håret v.e.r.k.l.i.g.e.n behöver lite kärlek och det äntligen får det. 

Just den känslan fick jag uppleva idag. Det är lungt att vänta till dagens datum tänkte jag när min frisör tog semester. Så mycket ska det nog inte växa ut. 

De senaste två veckorna har jag våndats varje gång jag sett min spegelbild. Jag har längtat så till Cecilia på Studio Capelli skulle sätta sin pensel & sax i mitt hår. 

Ä.n.t.l.i.g.e.n är utväxten fixad och topparna fräscha. Tänk att man kan gå från kritvit som barn/ungdom till mörk i botten på äldre dagar. Jag har dock provat att färga det både mörkt och orange/rött. Men det slutar alltid med att jag vill tillbaka till det blonda jag alltid haft. 
I det känner jag mig mest som Zara. 

Något nygammalt

Publicerat: 2017-07-27 Kl: 13:08:27 | I kategori: Allmänt | 3 kommentarer

Så roligt när man hittar något gammalt, som man plötsligt gillar. 

När vi renoverade badrummet för någon månad sedan hittade jag denna klocka. En 18 års present från min mamma & hennes man. Helt ärligt (förlåt mig mamma) var jag inte helt förtjust i den då. När jag var 18 år var inte en smal damklocka i guld så poppis, då hade man, om jag inte minns fel Stormklockor. En klocka där glaset var som en utåtstående bubbla. Något jag idag aldrig skulle ta på mig.   Min guldklocka hamnade i en låda och kom fram nu för någon månad sedan. Då blev jag så glad. Nu, 17 år senare har den en enorm betydelse för mig och kag tycker den passar mig ypperligt.  Var det kanske det som var meningen, att det skulle bli ett minne, något jag skulle växa i? 


Har du något sådant smycke/föremål som betyder extra för dig nu, men som du kanske hade svårt att förlika dig helt med först? 

Tidigare inlägg