Under ytan

Publicerat: 2018-03-15 Kl: 08:34:58 | I kategori: Allmänt

Timeout skrek kroppen och jag förstod att jag var tvungen att lyssna. 

(null)

Ibland blir det bara för mycket. Eller, det har varit för mycket under en längre tid. Något jag inte riktigt kan styra över, som bara tillhör mitt liv. Någon sa till mig att en npf-förälders stress kan liknas vid stress hos en krigsveteran. Ja, jag kan tänka mig det. 
Krampen kring bröstet vägrar släppa taget, tårarna bränner bakom ögonen och jag är så trött. 

Jag förstod att jag måste göra något nu. Så jag ringde VC, för att få hjälp och för att kolla så krampen inte var fysisk. Jag har stannat hemma från arbetet, för att bara vila och komma på fötterna igen. Jag förstår att det inte räcker med tre dagars navelpill, men det är en början. Ett uppvak på att jag måste prioritera mig själv mer för att hålla. Jag har oxå bett om hjälp och hoppas det är ett steg i rätt riktning.

❤️
Kommentarer
Postat av: Anonym

Stor kram till dig. Du är en stark kvinna och tillsammans klarar man mycket, ensam mycket mindre.
Vila vila och lyssna på din kropp!
Gör minst 3 bra saker för enbart din egen skull, kan vara att äta kakor, bada,eller lyssna på fågelkvitter.
Kram

2018-03-15 @ 09:04:43
Postat av: Anonym

Var rädd om dig vännen! Stanna upp och lyssna på din kropp! Ge dig själv möjlighet till andrum. Du ska hålla många år till. ❤❤❤

2018-03-15 @ 09:12:17
Postat av: Anonym

Var rädd om dig vännen! Stanna upp och lyssna på din kropp! Ge dig själv möjlighet till andrum. Du ska hålla många år till. ❤❤❤

2018-03-15 @ 09:12:19
Postat av: Hannah

Var rädd om dig 💜

2018-03-15 @ 09:54:22
Postat av: Christina

Var rädd om dej kära du. Vila.

2018-03-15 @ 21:08:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback