Den där egentiden

Publicerat: 2018-07-08 Kl: 12:25:51 | I kategori: Allmänt | 8 kommentarer

Vårda kärleken, åk iväg, gå på bio och ät på restaurang. Jo men visst..

(null)

Förr kunde vi sticka iväg. Ta in en natt på hotell, gå på bio och till och med åka iväg på en resa. Inga problem. Och vi gjorde det, var ganska duktiga på det. 
Men så vände det. Vår pojk ville inte bli bortlämnad, vågade inte längre sova över hos någon och var livrädd att vara ifrån oss. Livrädd att det skulle hända oss något och att vi aldrig mer skulle komma tillbaka. 
För mig var det otänkbart att lämna någon med sådan ångest. För detta är inget trots eller jävelskap, det är ren rädsla och ångest. 

Nu har det nog gått två år och vi har fortfarande inte kunnat göra någon gemensam resa eller fått sticka iväg en natt till något härligt ställe eller stad. Sådant där man behöver för att ladda batterierna och bara få vara ett par. Något vi faktiskt längtar efter. Det har blivit ett för stort projekt. 

Jag skulle behöva ditt råd. Du som också kanske har ett barn med diagnos, som behöver den där extra tryggheten vid kvällen och som inte kan somna utan någon av sina föräldrar bredvid sig. Du som också har barn med ångestproblematik. (Vi har inget problem med människor som vill hjälpa oss runt omkring. Det finns trygga personer, som barnen kan vara hos). 
Hur gör ni? 
För mig har det varit omöjligt att lämna när man sett hur stor ångesten är. 
Men nu har vi börjat förbereda honom så smått på att vi snart måste prova. Att han kan testa att sova hos sin bästa vän i sommar, där han känner föräldrarna väl. Syrran kan haka på och vi är beredda om det inte funkar. 
Jag tänker också, vilken seger om han klarar det, men tänk också vilket misslyckande om det inte går. Fast vilka barn har aldrig åkt hem från en kompis på natten? 
Gahhh, önskar att det fanns självklara svar. 

Jag är spänd på att höra hur just du/ni gör...


En lyckotår

Publicerat: 2018-07-03 Kl: 07:42:15 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer

Sista dagen i paradiset och här sitter jag med en liten tår i ögonvrån. 

(null)

Väskorna packas, förväntningarna är höga och allt bubblar när man ska iväg på semester. 
Men de stora omställningar en resa innebär har oftast gjort att det blivit mer jobb och mindre semester för oss tidigare. Även om våra barn älskar att resa. 
Men vi har lärt oss längst vägen och hårt arbete från både föräldrar och syskon har givit  resultat. Och jag är så tacksam och lycklig. 

För det första har vi sänkt förväntningarna. För det andra har vi förberett, förberett och förberett varje steg. Och på plats fått ganska fasta rutiner, som de flesta mår bra av. Och vilken semester det blev! Allt har flutit på så bra och alla har fått må bra och kunnat njuta av resan. ❤️
Jag är just nu den lyckligaste på jorden! 😊

(null)

(null)

(null)

(null)

Idag ser vi fram emot den sista dagen här på Rhodos, innan flyget tar oss hem till sommarsverige! 🇬🇷🇸🇪