Låt mig presentera...

Publicerat: 2017-08-30 Kl: 20:33:59 | I kategori: Allmänt | 3 kommentarer

....Greta.  Ja, det ska få bli hennes namn. 

Jag kan ingenting om bilar, då menar jag ingenting. Inte min man heller, tyvärr. Vi kan se om de är snygga och känna om de är sköna att köra. Inte mer än så. Så jag bad en vän om hjälp att hitta en bil.


Gick in på en bilfirma på lunchen för att kolla på ett av tipsen och kom ut med en annan. Så  typiskt mig, handla en bil lite snabbt på lunchen 😜. 
Nej då, så illa var det inte, men jag fick ta hem den och prova till nästa dag. (Herregud så svettig jag blev av hela situationen)
Väl hemma blev det klämma, känna och syna med hjälp av min vän. Räkna och fundera. Men jag var ju resan såld på henne. Hon var liksom redan min. Så idag stegade jag in på bilfirman igen, försökte pruta lite och klaga på några skönhetsfel. Sedan var hon min. Eller, jag ska få henne senast fredag. Först ska de fixa till skönhetsfläckarna jag önskade. 

Varför Greta? Jo, för jag känner att vi gillar varandra bilen och jag, att vi klickade. För att vi kommer spendera mycket tid ihop och ha fantastiskt skoj. Precis som jag hade med min älskade farmor Greta. Hon, som tog körkort när hon var 50 år och propsade på att jag skulle ta mitt. Det gjorde jag 31 år gammal, men det fick hon tyvärr aldrig uppleva. Självklart ska min svarta lilla racer heta Greta! ❤️

Bilen, den ska bara fungera

Publicerat: 2017-08-29 Kl: 06:58:43 | I kategori: Allmänt | 2 kommentarer

Så sitter jag här på bussen, en tidig tisdagsmorgon. 

Det är en ganska fin tisdagsmorgon, då solen försöker ta sig igenom morgondimman. Men i min kropp gnager en stressad känsla. Bilen min vill inte mer. Det var ju inte så att bilen sa till för någon vecka sedan att den skulle lägga ner just nu. Så här sitter jag på bussen på väg till jobbet. Inget fel med buss, men det kräver att jag går upp mycket tidigare och inte kommer hem lika fort när jag slutat.

Ohållbart i längden tyvärr. För bara några år sedan hade jag inget annat val, men tänk så snabbt man vänjer sig. Jag tog mitt körkort först 2013, så visst "klarade" jag mig länge tillsammans med kollektivtrafiken. Men vi är liksom färdiga med varandra så här till vardags. 

Nu pågår jakten på en ny bil. En liten fin bil, som aldrig ska strula, utan bara rulla så länge jag vill ha den 😜. Helst ska jag hitta den idag. 

En trött Zara på bussen.

Rakt in i vardagen

Publicerat: 2017-08-24 Kl: 21:31:50 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer

Pang! Som en käftsmäll in i vardagen igen. 

Från (näst intill) slappläge (har ju sångjobbat en del i sommar) till full fokus i vardagen. Klockan som ringer tidigt, barn som ska iväg, jag som ska iväg och aktiviteter till höger och vänster. Men den där vardagen har ju en viss charm alltså. Även om det är gött att inte ställa klockan, så är det rätt skönt att ha lite tider att passa i alla fall. Även om det kan bli liiiite för mycket av den varan vissa dagar.


I tisdags körde vi omlott kan man säga. Emil körde in till stan för att lämna V på dans. Hem igen. Då hade jag hunnit hem och lagat mat, som jag snabbt stoppat i mig. När Emil kom hem, satte jag mig nämligen i bilen för att köra in Ä på dans och ta V med mig hem. Då passade Emil på att äta. För när jag kom hem med V igen, körde han in för att hämta Ä. Ja du hör ju, låter ju inte klokt. Tur att det bara är en dag i veckan det är så. 

Annars rullar det på rätt bra tycker jag. Älskar att gå till mitt jobb, men tycker det är lika skönt att komma hem. 

Trumvirvel... det skulle bli en....

Publicerat: 2017-08-22 Kl: 06:00:00 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer

MINIHUSVAGN! 

Du fick frågan för någon dag sedan vad Älvin skulle göra av cykelvagnen. 

Han har bestämt sig för att göra en minihusvagn. Grabbarna kämpade i helgen och nu är den klar! 👏🏻👏🏻

Inredd och klar!
Mysigt ❤️
Nöjd och lycklig kille.
Sen bar det av 😜
Klicka här 🔜 för att se en liten filmsnutt via min facebooksida.

Mästerfotografen

Publicerat: 2017-08-21 Kl: 22:06:56 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer

Vi slängdes tillbaka till sol, bad och vacker natur genom hennes foton. 

Fotograf: Amanda Sigfridsson

Min svägerska Fotograf Amanda Sigfridsson alltså. Att ha just henne som svägerska är bra på många sätt. Dels är hon typ världens finaste människa, men också världens bästa fotograf. 


Idag laddade jag ner alla foton hon tagit av vår semester på Skópelos i juni. Jag tycker de är så vackra att jag vill dela med mig till dig. 

Fotograf: Amanda Sigfridsson
❤️ Fotograf: Amanda Sigfridsson
Fotograf: Amanda Sigfridsson

Jag blir alldeles salig i kroppen. Vill bara kasta mig in i bilderna. 😜🏝 Sedan var ju Skópelos en helt fantastiskt liten grekisk ö. 

Fotograf: Amanda Sigfridsson
💖 Fotograf: Amanda Sigfridsson

För att inte tala om havet. 

Fotograf: Amanda Sigfridsson
Fotograf: Amanda Sigfridsson
Fotograf: Amanda Sigfridsson
Fotograf: Amanda Sigfridsson

Vårt mysiga genuina hotell och deras underbara hund Floyd. 

Fotograf: Amanda Sigfridsson
❤️ Fotograf: Amanda Sigfridsson

Vill du ha en bra fotograf rekommenderar jag Amanda varmt. Bilderna talar ju för sig själva. Via länken nedan får du kontakt med Amanda och klicka på gilla, så får du se fler vackra foton. 📸

Klicka här 🔜 Fotograf Amanda Sigfridsson
Fotograf: Amanda Sigfridsson
Fotograf: Amanda Sigfridsson
Fotograf: Amanda Sigfridsson

Sugen på Skópelos & Grekland? 

🇬🇷

Ständig renovering

Publicerat: 2017-08-17 Kl: 20:57:16 | I kategori: Allmänt | 2 kommentarer

Vi bor i ett skelskifteshus, som vi renoverar, renoverar och renoverar. 

En punchveranda på gång.

Som jag skrev när jag målade om Änglas rum, så var inte hennes rum prio ett. Mycket eftersom det inte är allt för längesedan det gjordes och dels för att vi har ganska mycket annat att renovera. Renoveringen är det mannen i huset som står för. Duktig är han. 


Men när man är under ständig renovering blir man liksom själaglad för det "lilla". Som att tex få fönsterbrädor. Vackra vita som jag fått ställa fina blommor på. Det är lycka må ni tro. Nu är dessa blommor där provisoriskt, för när hela punchverandan är klar, ska den inredas i detalj. Jag älskar det! 

Vår blivande "hall".

Det mesta av renoveringen gör vi (mannen) själva. Men när vi i våras gjorde om badrummet, anlitade vi hantverkare. Att gå från ett ganska trist och muggigt badrum till ett fantastiskt badrum är rena drömmen. Jag blir lycklig varje gång jag går in i det.


Nu har vi bara lite av fasaden kvar, verandan, balkongen, matrummet, hallen och allrummet kvar. Sedan vill vi nog göra köket också 😜.
Blir man någonsin klar?  

Bakom den vackra dörren gömmer sig min "nya" tvättstuga, som också gör mig lycklig.

Från den ena till det andra. Nu är lillkillen på g igen. Ett nytt drömprojekt, som han pratat lääääänge om. Vad tror ni han ska hitta på med cykelvagnen? 

När vardagen kickar in

Publicerat: 2017-08-16 Kl: 22:10:22 | I kategori: Allmänt | 2 kommentarer

Vakna, jobba, middag, aktiviter, sova, vakna, jobba. 

Då var man igång med vardagen igen. Upp i ottan, iväg till jobbet, hem, laga mat, barn till aktiviteter, kvällsmat, läggning och sedan i säng själv. Livet helt enkelt. 


 För ett år sedan klev jag in på skolan jag nu arbetar på. Jag hade inte varit i skolans värld på över (minst) tio år (är jag verkligen så gammal?) och jag var spänd av förväntan. Jag är så glad över att även detta läsår fått kliva in i samma skola. Möta alla barnen och kollegorna, det är en fantastisk del av livet. Lika mycket som jag tycker om att sjunga, tycker jag om att möta barnen och kollegorna varje vardag. 

Jag har nästan alltid haft ett "vanligt" jobb vid sidan av sången. Även under den mest hektiska tiden med Sarek. När jag var med i Mello 2003 jobbade jag i en skola och stod i studion på kvällen och natten. Visst, då var jag 20 år, det är jag ju inte idag. 😜 Stundtals nu, 15 år senare och med tre barn, kan det givetvis blir lite tufft. När det är 100% i skolan och 100% sång. Det gäller att hitta en bra balans och oftast gör jag det. 
Nu är det en liten paus för musiken, men hösten bjuder på lite sångjobb och snart är det ju jul igen 😊. 

Jag ser fram emot läsåret 2017/2018 och min uppgift på skolan. Det är något jag verkligen brinner för och tycker är mycket spännande, utvecklande och roligt. 


Hänt i veckan

Publicerat: 2017-08-14 Kl: 21:09:01 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer

Det fanns en tid då vi var en del av detta varje vecka. 

Man kan inte annat än älska dessa bildtexter 🤣 Bild från Pride i Hänt i veckan.

I veckans Hänt i Veckan var jag och Jessica med från Pride. Det händer ju inte allt för ofta nu för tiden. Men när Sarek var i ropet och jag blev tillsammans med "Fame Factory Emil" (älskar alla benämningar tidningarna ger 😜) var vi ständigt i dessa tidningar jag och mannen. På riktigt smög vi med vår kärlek en tid, för att det inte skulle hamna i tidningen. Det känns ju helt galet när man tänker på det nu. 


När vi väntade Ängla ringde tidningarna och frågade om jag var gravid, bara några veckor efter vi köpt gravtestet och ingen förutom vi visste. Vi nekade, ville att familjen skulle få veta först givetvis och att de första kritiska veckorna skulle gå, men de gav sig inte. De ringde om och om igen, sa att någon i vår närhet ringt och tipsat. Till sist sa de att de fått så många tips, att de skulle skriva om det i alla falll, något vi inte uppskattade. 
När jag var i sista graviditets veckan med Ängla ringde Aftonbladet VARJE dag för att kolla om barnet kommit till världen. Herrejösses, att man orkade med det.
Idag kan jag tänka mig att tidningarna tar direkt från kändisars bloggar och sociala medier. Jag har verkligen lärt mig att ta det som står i dessa tidningar med en STOR nypa salt. 
Mycket av det som skrevs har jag faktiskt sparat. Det finns i en klippbok, som är ganska rolig att kolla i ibland, nu när man inte är uppe i det. Så mycket tokigt det skrevs men också fina reportage såklart!  Det brukar bli många härliga skratt men också fina minnen. 😊



Jobbångest, nej faktiskt inte

Publicerat: 2017-08-13 Kl: 21:31:47 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer

Så var den dagen här, sista semesterdagen. 

Känner ingen jobbångest, tvärtom. Tycker det ska bli roligt att dra igång igen. Få fasta rutiner, träffa kollegor & barn. 


Men visst har jag njutit extra mycket idag av lediga timmar. Barnen har badat en sväng, jag har suttit i solen mellan tvätt och städ. För det är skönt att komma i ordning lite innan jobbet drar igång. 

---------------------------------------------------

I går gav jag efter. Tonåringen har länge klagat på sin fondtapet i rummet. En snygg grå/vit/svart tapet med broadwaytema (det är ju ändå Broadway hon satsar på lixom, hur kan en sådan tapet va fel? 😜). Det var för mörkt, inte modernt osv. Vi har en del annat att stå i vad gäller huset om man säger så och  hennes rum är inte prio. 

Men så började jag vekna lite för ett tag sedan och sa okej! -Jag målar på tapeten om det går och det får bli en födelsedagspresent, hon blir tonåring om 2 v. 
I går kväll baxade vi in oss i Änglas rum jag och barnen. De dansade och sjöng, jag målade och Ängla assisterade. En mysig stund faktiskt och resultatet blev helt klart godkänd för att vara en snabbfix. Tonåringen är superlycklig. Tur det!

Alla hans projekt

Publicerat: 2017-08-12 Kl: 22:17:00 | I kategori: Allmänt | 4 kommentarer

Här pågår det alltid ett eller flera projekt. 

Det kan vara allt från att bygga en vallgrav runt lekstugan, bygga en trädkoja, bygga en minihusvagn, en musiksal, legoby eller som nu, ett nöjesfält mitt i matrummet. 


Där har det byggts upp en station där man ska kasta boll på burkar och flaskor. 20 kronor kastet. Om jag vill ha det där? Nja, vad tror du? 😜 
Här har det rasslat av burkar fleratalet gånger, så man trott att hjärtat ska hoppa ut ur munnen. Går det att stoppa dessa projekt?Nej, ibland går det att vilseleda. Man får helt enkelt vänta ut det och vara lycklig över de gånger projekten hamnar i hans eget rum. Så blev det dock inte denna gången. 

Om han är smart? Japp. Han har lyckats tjäna några kronor på sina syrror idag, som gärna ville kasta boll. Om syrrorna var lyckliga? Japp, de gick därifrån med ett fint pris båda två. Mamman har minsann också fått köpa sig ett kast, men det blev ingen vinst. 
Min vinst kommer när jag får tillbaka mitt matrum. 

Har jag en kreativ son, japp! 

Sluttampen

Publicerat: 2017-08-12 Kl: 09:32:52 | I kategori: Allmänt | 5 kommentarer

Så sitter jag här och funderar över sommaren som gick. 

Man skulle ju kunna fokusera på det rent ut sagt tradiga väder sommaren har bjudit på. (Lite bitter är jag, det ska jag erkänna. Googlar semesterresor så fort jag kommer åt.)

Men man kan också fokusera på allt fint sommaren har erbjudit. 

- Tid med familjen
- Tid för stunder av avkoppling
- Grekland (innan sommarlovet dock)
- Astrid Lindgrens Värld
- Liseberg
- Några dagar med sol & bad 
- Tid att läsa 
- Pride Stockholm 
- Sommsrens alla spelningar 
- Musikvideo 

Ja, det finns mycket att glädjas åt. Listan kan verkligen göras längre.  

Ska verkligen försöka att inte stressa upp mig för mycket när jobbet väl drar igång. Men det är så svårt. Jag ska försöka prioritera rätt, för jag är trött på spänd och avdomnad kropp, läckor i ögat och finnar som blossar upp. Kroppen min har sagt ifrån på så många sätt under många år. 
Nu är det dags för förändring, jag ska bara klura ut hur det ska gå till 😜 
Tips mottages! 

Två hem

Publicerat: 2017-08-10 Kl: 17:07:58 | I kategori: Allmänt | 1 kommentarer

Hemma i Skåne och hemma i Karlsborg. 

Att få landa några dagar i min hemort Karlsborg är frid för själen. Jag älskart! Och denna gången har jag verkligen kunnat koppla av. Barnen har också funnit ett lugn, trots att det inte finns så mycket att göra här. Vi har alla njutit av att slappa och umgås. 


Vi har kollat på fallskärmshoppning, badat (barnen), hängt med kusinerna och idag plockade vi blåbär. Det blev i alla fall ca 4 liter att lägga i frysen. 

En fika i blåbärsplockningen.

Tänk, till denna stranden cyklade vi varje dag på sommaren. Hemmagjorda kanelbullar, saft och kex. Hit gick jag med dagis & fritids. Här är fick jag mitt första getingstick och här lärde jag mig att åka skridskor. Det kändes fint att vara tillbaka 💖

En massa moln, så långt ögat når

Publicerat: 2017-08-07 Kl: 21:17:46 | I kategori: Allmänt | 0 kommentarer

Inte en dröppe fölk (västgötska), på flera dar. 

Kollade väderleken på tv 4 igår kväll. Stora solar ☀️☀️☀️. Glad i hågen blev jag när jag slog upp mina blå i morse och solen letade sig in mellan persiennerna. 


Kaffet kokades, bullarna plockades fram från mammas frys och vi stack till stranden. Härliga Vätternstranden. Där var vi rätt ensamma om man säger så. Några småbarnsföräldrar stod vid lekplatsen fullt påklädda. Men stranden, den var tom. Har folk gett upp sommaren? Är det bara jag som tar varje chans till en strimma sol? 😜🤣

Barnen var i alla fall glada. Lekte vid bryggan, byggde kakor, såg till att en flytbräda gled ut i horisonten, fikade, fångade musslor och badade i det ca 17 gradiga vattnet. Och jag fick i alla fall sitta en timma i bikini innan molnen började dominera. Härligt, för i morgon ska det visst regna igen. 

Inga badkrukor de där två.
Flytbrädan som överlevde en dag på stranden med oss.

Vindstilla igen

Publicerat: 2017-08-06 Kl: 22:22:03 | I kategori: Sång/Musik/Artisteri | 0 kommentarer

Det känns precis som en orkan drog förbi, men som nu dragit vidare. 

Sarek-Jessica & Sarek-Zara 😊🌈

Jag har varit lite frånvarande här på bloggen några dagar. Det har varit minst sagt intensivt men superskoj och nu har en förkylningen slått till rejält. Jag är helt slut. 


Pride min vän, det var alldeles, alldeles underbart. Dels att få träffa och stå på scenen tillsammans med Jessica (Stina, som var sjuk var mycket saknad), träffa andra schlagerartister, men bäst av allt, att möta Pridepubliken. Att stå bakom scenen, höra Elisabeth Andreasen presentera oss och sedan gå in på scenen till det välkomnade jublet. Wow! Vilken lycka! Vi inledde med Älvorna från Mello 2004 och avslutade med Genom eld och vatten från Mello 2003. Allsången som blev till sistnämnda låt lever jag på länge. 

Det är verkligen en stor ära att få vara med och jag tackar ödmjukt arrangörerna och alla som kämpar för allas lika värde och rätten att få älska vem man vill!  Så länge folk tycker annat behövs Pride! 🌈

På onsdagen repade vi med bandet och kören.
På kvällen njöt vi av ett glas på toppen av vårt hotell. Snackade gamla minnen och om livet.
På hotellet innan jag begav mig till Pride.
Smycken från Cronerts Guld Kristianstad.
Precis innan vi skulle entra scenen.
Så jäkla roligt!
Sedan satt vi och kollade på showen backstage. Tyvärr spöregnade det, men publiken var tapper.
Kolla publikhavet!
Sedan avslutade alla artister med La de swinge ❤️
Cronerts Guld smyckade mig fint 🙏🏻💜

Tidigt dagen efter gick tåget mot Skåne igen och HX galan i Helsingborg. Familjen Sigfridssons sista spelning för denna sommaren. En härlig kväll blev det tillsammans med Jan Johansen, Rebecka Karlsson, Christina Lindberg, Albin och många fler duktiga artister. Vi kunde dock ha önskat lite bättre väder, men det var en tapper publik även i Helsingborg. 

Foto: dansbandssidan.com
Foto: Ulf Stjernbo
Foto: Ulf Stjernbo

Efter en lyckad avslutning på sommarens alla spelningar åkte vi hem för några timmars sömn. I går (lördag) stod nämligen Liseberg på schemat! Och efter en lyckad dag där, trots långa köer, begav vi oss till min hemby Karlsborg. Här har jag legat däckad idag i en ottäck manlig förkylning. I morgon hoppas jag vara piggare, solen ska lysa och Vättern ligger längst husknuten. 


En liten förklaring

Publicerat: 2017-08-02 Kl: 09:04:27 | I kategori: Zara skriver | 6 kommentarer

Det där med sociala medier, privat eller inte privat? 

Jag har Facebook, en privat och en musikersida. Fast från början godkände jag alla på den privata sidan, så den är inte så privat. Alla får vara med liksom. Jag delar saker på Facebook därefter. 


Jag har bloggen, ett ställe där man kan följa mig om man finner det intressant. Där delar jag med mig ganska mycket men såklart inte allt. Lite intregritet har jag 😊. Men man får en inblick i mitt liv, vad jag känner, tänker och står för. Framförallt kan man följa vad som händer med vår musik. Den är öppen för alla. 

Så till Instagram. Det skaffade jag för att kunna dela allt (utan att tänka) med min familj, nära vänner och släkt. Jag tänkte hålla den strikt privat, eftersom jag kände mig begränsad på Facebook. Men så har det kommit förfrågningar där jag känt att det är svårt att säga nej, men som samtidigt inte var någon av de allra närmaste eller som finns i vårt vardagliga liv. 

Idag bestämde jag mig för att återigen ta mitt privata instagramtkonto till mitt. Där jag har endast mina vänner, familj, släkt och personer i mitt och barnens vardag. Min mening är inte att trampa någon på tårna, men jag vill ha kontroll över mitt och barnens privatliv. Allt känns inte okej att dela med alla, det tror jag de flesta förstår. Jag känner ändå att det finns många andra ställen där jag delar med mig, om man tycker det är intressant som sagt. 

Jag har jag även ett öppet Instagram där jag heter zaraksigfridsson. Där är alla välkomna att följa mig, mer än gärna ❤️. 

Jag vill även påpeka att jag absolut inte sätter mig själv på en piedestal eller har tusentals följare. Verkligen inte. Men jag vill ge en förklaring till dig, som väntar på mitt godkännande. Inte bara köra över och råka trampa på någons tå. Ni alla, som följer mig, gillar, delar och kommenterar betyder mycket för mig! ❤️





Bland det trökigaste jag vet

Publicerat: 2017-08-01 Kl: 20:23:32 | I kategori: Allmänt | 2 kommentarer

Sol, tant och trök. 

I morgon ska jag ut och resa. Stockholm är slutdestinationen. Men vet du, jag avskyr att packa och jag avskyr att packa upp (men det har jag lärt mig att göra direkt, annars blir det aldrig gjort). Jag vet inte vad som händer med mig, men kroppen bara skriker nej, gör det sen. Det slutar nästan alltid med att jag står där packandes i natten. 
Det kan ju tyckas lätt att packa för två dagar, men packa är aldrig lätt. Jag tar alltid med mig för mycket, för tänk om jag inte alls känner för det där plagget sen. Nu ska jag dessutom stå på scenen och ska dessutom matcha kläderna med min kollega. Ja ni förstår ju problemet😜
Jag har funderat på om mitt motstånd till att packa beror på att jag under många år bodde i kappsäck, när vi turnerade. Att man aldrig hann packa upp innan man skulle iväg igen. Att det nästan alltid stod en väska framme. Kanske? Nu är i alla fall väskan packad och jag kan andas ut. Eller? 

Nej då förstår du, då vaknar tanten i mig. Tanten som ska ut och resa. Hon som undrar om hon verkligen har allt med sig, har koll på biljetterna osv. Den här tanten är van att resa och sådan skulle hon aldrig bli. Hon har nämligen att brås på. Det är ju bara att kliva på tåget, blir det fel så skulle väl det lösa sig. Nej, den här tanten som bosatt sig i min kropp, kollar på biljetten stup i kvarten. Hon kollar vagn, stol, tider och byten. Så fort telefonen åkt ner i väskan måste hon ta upp den igen för att dubbelkolla biljetten. Okej, nu överdriver jag liiite. Men helt ärligt, jag fattar inte hur det kunde bli så här? 
När jag var på Johan Glans på Arenan i Kristianstad skrattade jag åt mig själv, när jag för hundrafemtioelfte gången tittade vart vi skulle sitta och vart vi skulle gå in. Det kanske är något med biljetter jag fått dille på och inte själva resandet? Nåväl, när vi äntligen satt oss ner på rätt plats, skrattat lite åt min mani och jag kunde pusta ut, då kom en kille och sa att jag satt på hans plats! Men han gick igen och kom inte tillbaka. Det var kanske ganska bra ändå att jag dubbel, förlåt, trippelkollat min rad och mitt nummer 🤣. Han hade i alla fall inte gjort det. 

Måste avsluta med att säga hur lycklig jag är över att solen gjorde sig synlig i Kristianstad idag! Hurra! Sol & bad hela dagen! Nu kan jag somna lycklig! 

☀️☀️☀️