Ett oväntat och oönskat möte

Publicerat: 2016-09-15 Kl: 17:54:37 | I kategori: Allmänt

Var precis ute på en ljuvlig motionsrunda i eftermiddagssolen. Jag behöver det, både för själen och för mitt fysiska mående. Har inte hunnit med mig själv på några veckor, så jag njöt lie extra. P3 Dokumentär rullade i mina lurar och det var underbart helt enkelt. Men så snabbt sådant kan ändras.

Jag skulle precis svara på ett sms när jag lite snabbt kollar upp längst med grusvägen.
Jag ser något jag absolut inte vill se och försöker intala mig själv att jag faktiskt ser fel. Hjärnan jobbar i 190 och jag tänker, det är en pinne, ett snöre, eller... någon vill driva med mig och har lagt en sådan i plast här!
Jag skriker, vänder om, tittar bak. Den rör sig. Jag skriker lite till och springer i motsatt riktning i tron om att den kanske följer efter. Svetten lackar och jag känner mig svimfärdig.

Stannar. Ber om ursäkt för mitt skrikande till några golfare, som försöker koncentrera sig. Jag skakar, svettas och vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag är som förstenad. Vill inte röra mig, i fall att. Ringer min man, som lugnar och ger stöd på vägen tillbaka. Ut genom skogspartier tills jag är framme i kvartersområdet igen.

Det har gått en timma och jag börjar sakta men säkert få tillbaka mitt lugn. Synen på djuret jag blev så rädd för kommer jag ha ett tag, det vet jag. Det kryper i hela min kropp. Jag känner viss panik.
Det mina vänner, det kallas fobi. Och jag mötte just min värsta! Jag vill inte ens skriva dess namn...

Bilden tagen innan mötet! En bild efter, tänk en aningen blekare Zara.
Kommentarer
Postat av: Mamma

Stackare, hade kännt likadant ❤️❤️

Svar: ❤️
Zara Kronvall Sigfridsson

2016-09-15 @ 18:38:59
Postat av: Mona Persson

😱känner likadant om jag ser en mus. Fruktansvärt är det.

Svar: Hemskt!
Zara Kronvall Sigfridsson

2016-09-16 @ 10:29:18
Postat av: Patrik Rasmussen

ÅH FY! Har fobi jag med för den sortens djur. Jag hade reagerat på samma sätt. Vi promenerade för inte så längesedan runt sjön här där jag bor och då hände samma sak. Snacka adrenalin kick. Det är ju tur att man får bevis på att man faktiskt har reaktionsförmågan kvar. HIHI!

Svar: Ja fy för alltså! Jag har inte riktigt smält den ännu, får hjärtklappning när jag tänker på det! Ja det är tur att vi har det 😂 trots åldern! Puss
Zara Kronvall Sigfridsson

2016-09-17 @ 03:05:41
URL: http://www.patrikrasmussen.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback