ZARA KRONVALL SIGFRIDSSON

Välkommen hit! Här finner du en blogg om livet med allt vad det innebär och du får följa med mig på min resa med musiken.

Fuck Cancer!

Sång/Musik/Artisteri Permalink7
I dag har jag varit med om en av de jobbigaste sakerna att göra i mitt yrke som sångerska.
Sjunga på en begravning där ett barn gått bort.
Det är verkligen med blandade känslor man tackar ja till ett sådant jobb.
När en förälder i en sådan situation önskar att man sjunger är det en ära att få göra det.
Men samtidigt vet man inte hur man ska klara sig igenom det.
Jag har gjort den en gång innan, så jag saknar runtinen (om man någonsin får det?) i de sammanhanget.
Sist var år 2005 då en liten flicka strök med i tsunamin. SAREK var hennes största fan så jag och Stina åkte självklart dit och sjöng. Jag grät mig igenom hela begravningen men lyckades på något vis sjunga vad jag skulle.
Jag kommer aldrig att glömma den dagen och familjen.
 
I dag var det verkligen med tunga steg som jag och Emil tog oss till VÄ kyrka för begravning av lilla Selma som bara fick bli 8 år. Cancern tog hennes liv. En kamp som varade i 6 år från och till.
Jag hade äran att för ca 2 år sedan träffa lilla Selma på ett kalas.
Vi fann varandra direkt eftersom Selma delade samma passion för sång & musik som jag.
Selma hade några månader innan vårt möte varit och tittat på Skönheten & Odjuret och var så lycklig att hon fick sjunga med Belle.. Vi sjöng nämligen tillsammans på kalaset.. Allt från Phantom of the opera till schlager.
Selma är född samma år som Ängla, så det man relaterade hela tiden under begravningen.
Samma låtar som Ängla lyssnar på spelades då folket tog farväl, eftersom det var hennes favoritlåtat också.
Emil inledde hela begravningen med sina två låtar som mamman valt, "För kärlekens skull" & "Hur kan jag tro på kärlek (Erik Linder)". Han gjorde det fantastiskt. Men sen brast det för honom. Jag fick vara stark en stund.
Men efter min första låt som var "Somewhere over the rainbow" skakade hela jag och tårarna rann.
Det var otroligt skönt att få ha sin man med sig. Så vi kunde stötta varandra.
Jag avslutade begravningen med den underbara visan "Sov på min arm"..
Hela eftermiddagen har jag varit tung i både kropp, själ & huvud. 
Har bara varit med mina barn, kramat dom extra hårt.
Jag klagar ofta på att dom är trotsiga, för vi är inne i en tuff period med de små.
Men dom är friska, dom lever.
 
Selmas mamma skrev till oss idag att hon tyckte vi spelade och sjöng så fint.
Precis så som hon önskade att begravningen skulle bli.
Då är det värt alla tårar och den tunga kroppen.
Att få beröra en sådan dag betyder mycket.
Jag är glad att just jag (och Emil) fick sjunga för Selma och hennes familj.
Jag hoppas att Selma satt och tittade ner på oss och hörde all fin musik som hennes mamma valt ut.
 
Himlen måste verkligen vara glada för den fina ängel den fått!
 
En bild lånad av Roger Johnsson
(Mannen bakom Hjälp Ebba stoppa cancer.se)
 
 
 
Till top